Skrivet 6 februari, 2021. Snart hävs Covid-restriktionerna i Sverige och media rapporterar även om önskemål från folkhälsomyndigheten att sluta klassa Covid-19 som en samhällsfarlig sjukdom. De besluten aktualiserar åter igen frågan om ojämlik vaccinering globalt.
Sverige och många andra rika länder har en mycket hög vaccinationsgrad samtidigt som ca 56 länder, de flesta i Afrika, i praktiken har utestängts från vaccin-marknaden.
9 miljarder vaccindoser har tillverkats men bara 6% av dessa har gått till länder i Afrika, och ännu färre har kunnat ges ut. Samtidigt ser vi att människor i krigszoner saknar tillgång till vaccinet, parallellt med brist på mat, vatten och annan sjukvård. I det ockuperade Palestina ser vi hur vaccindistribution fördröjts av Israel som ännu ett led i ett långtgående folkmord.
Många tillverkare har vägrat dela med sig av kunskap och patent som skulle prioritera folkhälsan. Detta har ineburit att Covid-19 har bekämpats innefektivt. Det finns tillräckligt många vaccindoser globalt för att minska smittspridningen, rädda otaliga liv och minska risken för mutationer. Världshälsoorganisationen, WHO, har ett program för jämlik vaccinering globalt, COVAX, men utan stöd och finansiering från rika länder fortsätter fattiga BIPOC människor att dö medan vita, rika svenskar börjar planera sina solsemestrar. Jämlik vaccinering är etisk fråga – vi har verktygen att rädda liv och måste använda dem. Men det är också en självisk strategi – med global vaccintäckning minskar risken för ytterligare mutationer och nya smittovågor och pandemin kommer ta slut fortare.
Vad kan vi göra? Civilsamhället kan ställa krav på politiker att agera för vaccination globalt. Den privata sektorn kan ge donationer till COVAX och vaccintillverkare kan dela med sig kunskap om tillverkning av humanitära skäl.

Ingen är säker från Covid-19 förrän alla är säkra.